Röster om att jobba på Vardaga
Möt tre av våra 9 600 medarbetare
Jag har lärt mig otroligt mycket!
Raquel Castaneda brinner för att de äldre ska må bra och stormtrivs med jobbet som gruppchef på äldreboende Villa Agadir på Lidingö.
– Jag älskar att vara här. Det är precis som mitt hem och det känns som om de boende här är en del av min familj, säger Raquel Castaneda.
Hon är undersköterska och har arbetat på Vardaga i nästan sex år. Sedan september 2018 är hon gruppchef på Villa Agadir på Lidingö.
– Att börja på Vardaga är ett av de bästa val jag har gjort i livet. Inte minst av min chef och mina fina kollegor har jag lärt mig otroligt mycket. Här finns bra och tydliga värderingar och mål som har guidat mig hela vägen för att kunna utföra mitt arbeta på bästa sätt.
Raquel Castaneda tycker att det är viktigt att vara en bra förebild för sina kollegor och en bra och lyhörd gruppchef som får medarbetarna att trivas och må bra på jobbet. Men det som betyder allra mest för henne är att de äldre som bor på Villa Agadir har det bra.
– Jag har valt att arbeta inom äldreomsorgen eftersom jag brinner för att hjälpa andra, och särskilt äldre, att må bra. Att hjälpa dem med sådant de inte kan göra själva har alltid haft en stor plats i mitt hjärta. Att göra någon glad gör mig ännu gladare.
Stolt över Vardagas arbetssätt!
Utvecklingsmöjligheter och utbildning är centralt inom Vardaga. Helena Rödén är undersköterskan med passion för omsorg och pedagogik som efter 35 år på äldreboende nu jobbar heltid med demensutbildning.
– Demenssjukdomar är utmanande. Vi kan inte bota dem – men det finns så mycket vi kan göra för att ge en god omsorg, säger Helena.
– Visst kan arbetet vara krävande – men för mig ger det belöning direkt i hjärtat. Det är så häftigt när man hittar nycklarna och når fram till en person med svår demenssjukdom. Ofta krävs att man varit både detektiv och skådespelare, nyfiken och kunnat anpassa sig.
Imponerad över arbetssätten
Till Vardaga och äldreboendet Broby gård i Täby, Stockholm, kom Helena 2014 efter nästan 30 år inom äldreomsorgen. Boendet skulle just demenscertifieras genom Vardagas Demensakademi, en process som börjar med tre hela utbildningsdagar för all personal och följs av möten för att implementera arbetssätten i verksamheten.
Helena, som tidigare på egen hand fördjupat sig i demenssjukdomar, utbildat och tagit fram en endagsutbildning för en tidigare arbetsgivare, blev imponerad.
– Jag tänkte: ”ja, det är ju så här man ska göra!”. Demensakademin var så gedigen och strukturerad. Jag har inte varit med om någon arbetsgivare med så här stort fokus på utbildning för hela personalen.
Jobb som demensansvarig
Snart fick Helena rollen som demensansvarig – en tjänst inom Vardaga med ansvar för att kollegorna praktiserar kunskaperna från demenscertifieringen. I den rollen fortsatte hon också sedan hon bytt arbetsplats till Vardagas Silverpark.
– Varje månad ledde jag reflektionsmöten där vi gemensamt försökte hitta lösningar på de boendes individuella utmaningar. Tillsammans kom vi fram till strategier, säger Helena och fortsätter:
– Det här är arbetssätt som verkligen gör mig stolt över att jobba inom Vardaga. Vi gör på riktigt skillnad och försöker hela tiden göra vad vi kan för att nå fram till omsorgstagarna och ge dem ett så gott liv som möjligt.
Lärare på heltid
Hösten 2019 var det dags för nästa karriärsteg för Helena då hon blev tillfrågad om att jobba som utbildare inom Demensakademin – en chans hon inte kunde missa.
Du har gått vidare till olika tjänster inom Vardaga. Hur tycker du man ska tänka kring sin egen utveckling på företaget?
– Känn efter vad du är bra på! Det finns många olika vägar. Jag har flera gånger fått frågan om att bli gruppchef men det innebär 20 procent administration och det är inte för mig. Det jag är bra på är omvårdnad!
”Jag har blivit bra på att hantera oväntade situationer”
Jirapinya Muangsiri, 22 år, flyttade till Sverige för fyra år sedan från Thailand. Sommaren 2020 jobbar hon som vikarie på Vardaga Lindegården, ett boende för äldre med psykogeriatriska behov. Hon har precis läst klart sin första termin på undersköterskeutbildningen.
Varför valde du att jobba inom äldreomsorgen?
– Eftersom jag nyligen flyttat till Sverige så ville jag ha ett jobb med chans att träffa människor och bredda mitt sociala nätverk. Jag hade tidigare planer på att studera till sjuksköterska, så när en anhörig tipsade om äldreomsorgen så lät det jättebra.
Din största styrka på jobbet?
– Min drivkraft och att alltid vilja utvecklas. Språket är jätteviktigt i äldreomsorgen och det var såklart en utmaning i början när jag inte hade bott så länge i Sverige. Jag fick verkligen anstränga mig och jag tränade mycket.
– Jag tycker om människor och är omtänksam och de äldre uppskattar mig eftersom jag gärna lyssnar på deras historier. Omtänksamheten i kombination med att jag också är envis har också visat sig vara en styrka. Vi hade en dam som inte pratade så mycket, satt mest tyst. Jag gav inte upp utan försökte alltid uppmuntra henne att tala. Jag sa: "hej" varje gång vi träffades och det pågick länge tills en dag då mitt ”hej” fick ett svagt "hej" tillbaka!
Färdigheter du utvecklat?
– Äldreomsorgen är full av oväntade situationer och jag har blivit bra på att hantera det och ta dem med lugn, till exempel om någon har ramlat. Jag har också blivit bra på bemötande och hitta lösningar. Plus att ju har utvecklat min svenska jättemycket.
Varför skulle du rekommendera andra att jobba i äldreomsorgen?
– De vänner som jag har utanför äldreomsorgen har väldigt lite kunskap om vad det faktiskt innebär. Det handlar ju framför allt om möten med människor, och kunna anpassa och läsa in vad människor behöver. Du får kollegor och lär dig mycket om samarbete! Det händer ofta mycket roliga saker, aktiviteter och utflykter. Det är ett jobb med mycket skratt.
Din karriärdröm?
– I januari 2020 började jag min undersköterskeutbildning, det känns som en bra start. Jag trivs bra att jobba med personer med demenssjukdomar, det är intressant och jag tycker det ger så mycket tillbaka när man lyckas bidra till att de har det bra i sin tillvaro.
Men jag har inte släppt tankarna på att längre fram plugga till sjuksköterska och kanske bli barnmorska. I den rollen möter man ju verkligen många olika typer av personer och situationer, så där kommer mina erfarenheter från äldreomsorgen vara guld värda.
Tre viktiga egenskaper för att passa i äldreomsorgen?
- Ha tålamod
- Vara ansvarsfull
- Vara omtänksam– gott bemötande
”Jag ger mycket och får mycket tillbaka”
Som hygienombud har undersköterskan Antigone Halvatzara en extra viktig roll under pågående coronapandemi. Bland uppgifter finns att observera och påminna kollegorna om hygienfrågor på arbetsplatsen - Saltsjöbadens sjukhus. ”Det roligaste är när jag ser resultat”, säger hon.
Du är undersköterska och dessutom hygienombud – vad innebär den senare rollen?
– Som hygienombud har jag ett extra ansvar för hygienfrågor på min arbetsplats – Vardagas . I det dagliga arbetet observerar och påminner jag mina kollegor om kunskap vi alla fått genom introduktionsutbildningen ”Basal hygien”. Större frågor tar jag upp i olika mötesforum, till exempel tittar vi på korta utbildningsfilmer tillsammans på APT.
Hur är det att påminna sina kollegor?
– Det går bra. Vardagas värderingar är tydliga och bra att luta sig emot, till exempel att vi tar ansvar hela vägen. Samtidigt är jag också noga med att uppmärksamma när någon gör något extra fint – det är inte bara brister som ska lyftas fram.
– För att få till en beteendeförändring är det också viktigt att jag förklara varför man ska göra på ett visst sätt. Det roligaste är när jag ser resultatet – att det har blivit en positiv förändring och alla följer våra rutiner.
Hur har det varit under covid-perioden?
– Vi är extra noga med hygien och har förstärkta rutiner. Till exempel har vi använt engångstallrikar och engångsmuggar där en person med misstänkt smitta finns och inga saker får lämna personens rum förrän vi har rengjort med sprit. Vi använder också både munskydd och visir.
Hur ser din vardag som undersköterska ut?
– Det är väldigt varierat. Jag får möta människor, hitta lösningar och ibland våga bryta mönster för att de boende ska känna sig trygga. Många har ett behov av att få prata och jag har då möjlighet att se individen och deras behov. De har jobbat hela livet och är nu värda att få ha det bra. Jag ger mycket och får väldigt mycket tillbaka.